Rätt-ish Hemma: Barnkonventionen för dig som bor i familjehem/HVB, utvecklades som ett treårigt projekt i samarbete med Stiftelsen Allmänna Barnhuset och med stöd av Allmänna Arvsfonden. Rätt-ish Hemma är framtagen – av, med och för placerade ungdomar i Knas Hemma under åren 2018–2021. Utbildningen kan bokas av kommuner och socialtjänsten. Läs mer här!

Berättelser från andra

Jag saknar min bror

Emma berättar om saknaden efter sin lillebror

Läs hela

Pappa vi är oskiljaktiga

Vanessa 15, skrev ett brev riktat till sin pappa om kärleken till honom och hur stolt hon är över sig själv.

Läs hela

Allting kommer bli bra

Podd av ungdomar som delar med sig av sina erfarenheter kring socialtjänst, att flytta till ett nytt hem och delaktighet.

Läs hela

Noras livsberättelse

Nora 14 år, vägen har varit lång, men ändå aldrig stannat.

Läs hela

Placeringen har stärkt vår relation

Kevin 17 år, placeringen har tagit bort den destruktiva relationen som jag och min mamma hade och gett oss en ny, starkare relation.

Läs hela

Jag är tacksam för mycket

Tim 15 år, mitt tacksamhetsbrev.

Läs hela

Du behöver inte välja familj

Sandra 19 år, berättar om att tillhöra flera familjer och man måste inte välja. Man kan älska familjerna lika mycket.

Läs hela

Jag är glad att vi överlevde

Quisque ultricies tortor eu mauris placerat efficitur. Integer volutpat lorem a sapien tempus.

Läs hela

Berättelser från andra

Jag saknar min bror

”Jag placerades på egen begäran när jag var 16 år gammal. Jag kände till vad ett familjehem var och sa att jag ville till ett sånt när jag kom  till slutna psykiatriska vården.  Jag kraschade totalt i en trappuppgång, berättade för polisen och skjutsades till psykiatrin”

Pappa vi är oskiljaktiga

”Alltså jag träffar inte min socialtjänstsekreterare så ofta, jag vet inte om det är bra eller dåligt. Men för mig känns det lugnt tror jag”.

Allting kommer bli bra

”Jag och min syster hade inte kunnat bo ihop för vi bråkade mycket, så vi bor i olika hem. Vi kommer mycket bättre överens, kommit varandra närmre och kan träffas ibland”.

Noras livsberättelse

Placeringen har stärkt vår relation

”Jag får alltid min vilja igenom. Lyssnar dem vuxna inte på mig så kastar jag stolar och blir riktigt arg. Det är jag som äger mötena, så dem har inget val än att lyssna på mig”.

Jag är tacksam för mycket

Du behöver inte välja familj

”Min högsta dröm är att få flytta till en egen lägenhet, jag mår dåligt i mitt familjehem och just nu är jag på ett jour-hem. Jag önskar jag kunde få flytta närmre stan, skaffa kompisar och bygga ett eget liv. Jag mår inte alls bra, allt är skit”.

Jag är glad att vi överlevde

Berättelser från andra

Jag saknar min bror

”Jag placerades på egen begäran när jag var 16 år gammal. Jag kände till vad ett familjehem var och sa att jag ville till ett sånt när jag kom till slutna psykiatriska vården. Jag kraschade totalt i en trappuppgång, berättade för polisen och skjutsades till psykiatrin”

Pappa vi är oskiljaktiga

”Alltså jag träffar inte min socialtjänstsekreterare så ofta, jag vet inte om det är bra eller dåligt. Men för mig känns det lugnt tror jag”.

Allting kommer bli bra

”Jag och min syster hade inte kunnat bo ihop för vi bråkade mycket, så vi bor i olika hem. Vi kommer mycket bättre överens, kommit varandra närmre och kan träffas ibland”.

Noras livsberättelse

Placeringen har stärkt vår relation

”Jag får alltid min vilja igenom. Lyssnar dem vuxna inte på mig så kastar jag stolar och blir riktigt arg. Det är jag som äger mötena, så dem har inget val än att lyssna på mig”.

Jag är tacksam för mycket

Du behöver inte välja familj

”Min högsta dröm är att få flytta till en egen lägenhet, jag mår dåligt i mitt familjehem och just nu är jag på ett jour-hem. Jag önskar jag kunde få flytta närmre stan, skaffa kompisar och bygga ett eget liv. Jag mår inte alls bra, allt är skit”.

Jag är glad att vi överlevde

”Jag placerades på egen begäran när jag var 16 år gammal. Jag kände till vad ett familjehem var och sa att jag ville till ett sånt när jag kom  till slutna psykiatriska vården.  Jag kraschade totalt i en trappuppgång, berättade för polisen och skjutsades till psykiatrin”